efter att jag haft en riktigt bra möte med arbetspsykologen är jag en stor människa och köper hem kycklingvingar till mina odjur. inte nog med att jag köper det. jag stycker även upp vingarna i tre delar... utan plasthandskar för jag hittar det inte. det knakar, det luktar och det är blod inne i benen. iiih! men tydligen är det gott.

sedan stressar jag iväg till skanstull där jag träffar linda och per. vi ser en liten flicka sitta och kissa vid åhléns och det är konstigt. sedan promenerar vi till hovet där det är konsert kvällen till ära. förbandet är and you will know us by the trail of dead. det var rätt dåligt ljud, inte ngt speciellt... sista låten var dock riktigt bra...

och sedan liksom. wow! yeah! försökt tracka set list för spelningen igår men det har inte kommit upp ngn sådan ännu. men andra låten var spoon man, höll på att skriva samma fel som jag sa igår dvs spoon me. men, iaf, så är det så att kör man spoon man som andra låt kan man inte misslyckas.

tim commerford

brad wilk

ja, what is there to say? så jävla bra.

och så jävla snyggt!

och så jävla bra stämning att chris cornell t o m fick ståplats att hoppa, sjunga, skrika och stå, i flera låtar. har killen karisma eller vad?

första extranumret... man dör lite... så vackert. så snyggt. så bra. chris står där, ensam med sin gitarr, stjärnor i bakgrunden och sjunger akustiskt. hans röst måste vara en av de bästa som finns. så jävla perfekt röst och så stark och bra och grym! när han började redan i spoon med att skrika så undrade man hur det skulle gå.

det gick jävligt bra! andra gången de kom ut på extranummer var så rysligt bra. fuck you, i won't do what you tell me!