stina är värlens gulligaste och kommer upp till mig med färska svenska jordgubbar och tofuglass som vi smaskar i oss och känner oss lite somriga och det är aldrig fel. helst inte när det är stekande hett ute.

stina har lånat bil av sin bror och tar med mig på en åktur och det är fint på lidingö, så fint att t o m en regnbåge vill visa sig.

i vår jakt på att lära känna ön bättre åker vi till bosön och konstaterar att det är fyllt med läskiga människor som ser pigga och hurtiga ut. och så är allt blått och fult.

inte långt från bosön är man mitt ute på landet och jag tänker att jag kanske skulle kunna bo så. mitt ute på landet men med närheten till stan. så man inte känner sig inspärrad, utan mer utspärrad.

och just när vi har försökt ta oss ut till elfviks udde så stöter vi på ngr får som porrar sig. dock hann jag inte med att fixa slutartiden... men hey, kopulerande får är dock kopulerande får!

sedan hittar vi helt plötsligt till duvudden. där finns en liten brygga och jag blir helt så där havsgalen. som vattuskräck men tvärtom. jag blir helt så där pirrig i magen. lukten gör en helt sagolikt... sagolik. allt är vackert och jag ägnar mig åt naturporr.

det är fin gammal brygga men fina gamla märkningar som betyder ngt för den insatte. det betyder oxå att jag agerar storstadsbo och tycker det är skitkoolt och häftigt och fotar det.

och jag tycker allt är så vackert och så fint, havet är det bästa som finns så länge man är på land. men att titta, andas, njuta och bara vara... då är havet det bästa stället.

det finns även en intressant lastplats vid bryggan... undra vad som lastas och när...

och jag oooh:ar och aaah:ar när himlen är rosa av miljögifter. det är så vackert ute på landet när man åker på smala vägar och tittar på små saker. och jag känner mig som en äkta ärketönt som bor 10 min från detta vackra och beter mig som att jag aldrig sett en äng i hela mitt liv. det är som en heeelt annan värld säger jag.