Tur att bara gårdagen tog slut och inte konserten.
Konserten tog däremot slut, men först spelade Henrik Berggren No Time for Us akustiskt som avslutning. Det var en fin avslutning. Och det var fint att se att han fortfarande kunde “sjunga” och inte var helt nergången.
Sen blev det lördag dag och hetaste tjejen var på plats, Kelis.
Mörka tjejer kan ha hur många olika frisyrer som helst och alltid vara skitsnygga. Det är fan orättvist.
Med sig från New York hade hon en snygg trummis utan skor, nä hans bara fötter syns inte på bilden men hon berättade att han glömde sina flip flops i New York och inte hade köpt ngr nya skor. Så kan det gå när man är en fattig stackars trummis för Kelis.
Inte direkt den längsta kjolen. Jag tror hon hade vita trosor, det såg jag en gång när hon skumpade runt lite.
Hon kom direkt från flyplatsen sa hon, arrangörerna ville att hon skulle gå direkt upp på scén men Believe it or not but I don’t look like this when I’m flying så hon krävde att få byta kläder.
Yey, snyggaste tjejen den här helgen!
Sen käkade jag lite knäckebröd medan de där Sahara Hotnights spelade. Inte min grej.
Min grej började kl 18. Då var det jag och en miljon fjortisar (i Sthlm uttalar de ordet fjortis inte som att det grundade sig på fjorton, utan de säger fjårtis som att det grundade sig på ngt ord som är fjårt, vad det nu är) som stod längst fram och blev exalterade.
Det är ju den här killen vi exalteras över, Pharrell.
Sen kom armarna och indiefingrarna upp. Blandad publik är det sannerligen. För min egen del kunde alla andra försvinna så att jag och Pharrell hade fått en intim stund.
Men den där blicken fick inte jag.
Inte ens den!
Kolla in hans fantastiska ansiktsdrag… och armarna, och händerna och benen och hela han!
Ja, jag är fan fjortiskär i honom. Men det är ju svårt att låta bli när man ser en sån här bild. Tänk att få röra insidan av den överarmen liksom… ojojoj.
Och det här är sista bilden i min lilla utsvävning i porrbloggeri. Det här var det bästa på de stora scénerna idag.
Sen slog jag mig ner utanför Gyllene Prag och satt ner ett par minuter i smutsen.
Sen kom årets konsert, Fleet Foxes.
Se så fint Robin Pecknold spelar och sjunger!
Fin, finare finast!
Tyvärr spelade de i Linné där ljuset är svårt för en kompaktkamera att orka.
Men det var vackert, fint, bra, bäst, snyggt, skönt, härligt, ljuvligt och fantastiskt!
Sen såg jag lite av slutet på Håkan Hellström.
Det gjorde Patrik, Kerstin, Maria och Lisa också.
Sen gömde jag mig under en gran för jag var trött och ensam. Jag kikade på mitt schema för helgen och tänkte att det var en helg att minnas. Så även bör vi minnas Magnus skor som jag fick låna för att jag fått skavsår av mina egna. Nästa år ska jag vara bättre förberedd.
Flaming Lips är inte så lo fi längre.
Konfetti, gigantiska ballonger, rökmaskiner, ljusshow, teletubbis, tomater och allt vad man kan komma på. Inget saknades, förutom lite ödmjukhet från Wayne Coynes sida som klagade på att publiken var tråkig, sjöng med för lite och att det var vår festival och vi måste vara glada. Jag anser kanske att det är upp till bandet att få en bra stämning i sin publik. Eller som ett par gamla räver fräste bredvid mig Spela ngr bra låtar då så det blir bra. Och lite så var det. Kom igen Flaming, ta ert ansvar!
Teletubbies och rökmaskiner för hela slanten.
Sen blev det Neil Young och jag fastnade i ett fint samtal med Jens så jag tog bara en bild. Som var dålig.
