080830
Postatat Saturday, August 30th, 2008 kl 6:35 pm i kategori: Lost & Found, Mat, fika, dryck, Musik, Människor, Vänner, Övrigt. Följ kommentarerna med RSS 2.0 feed. Trackback.
När jag går ner för trappen ser jag en väska. Förmodligen från festen med kidsen igår. När jag kom hem var där en massa kids och Håkan Hellström i ett fönster.
I entrén står en lampa med fin fot.
Sen blir det Marching Band och en nästan icke-existerande publik på Popaganda.
Jag vill ta en bild när Alex äter, det vill han inte.
För att inte göra honom allt för generad äter jag ett smaskigt svenskt äpple. Barn, ni vet väl att det är bättre att äta ett konventionellt svenskt äpple än en importerade krav-märkt banan? Bra. Nu vet ni iaf.
Magnus leker med sin mobil. Så asocialt.
Sen kommer söte Love och Florence Valentin och lyckan är total.
Vissa kommer undan med oanvända hängslen. Inte många. Kanske är det de snygga byxorna som gör det. Men… Man kanske skulle ha andra kallingar under. Typ 70-tals kallingar så man inte får sådana där kanter som det är på låret.
Love höll föredrag om att företagsekonomer var onda. Jag läser företagsekonomi i skolan nu. Jag kommer bli ond.
Jo.
Rocka rock rock.
Han berättade även om en fest han varit på. I ett område som… ja, vad kallas det. Små baracker, husvagnar och sånt där det egentligen inte är tillåtet att bo.
Hej då!
Ibland borde ngn gå in som en stilpolis. Vissa saker får man inte visa bland folk. T.ex. orangefärgat hår med grå rötter. Aldrig mina vänner, aldrig är det okay!
Ceasars.
Faktiskt inte alls så dåligt som jag ville minnas att de var live.
Och Jocke var glad, jag trodde han bara var dryg.
Det var svängigt. Skönt att man kan ha fel och få det bevisat för sig.
Sen var det dags för konstsim med Sveriges enda herrgrupp.
Väldigt fartig inledning.
Magplask.
En sak var trist. Alla applåderade så fort de gjorde minsta lilla sak. Typ att de var i vattnet gav en gigantisk applåd. Det är lite förnedrande tycker jag. Lite så där förminskande Oh, ni är så duktiga som kan vara i vattnet. Nu måste vi klappa för det.
Men vissa saker var roliga. Som att de lekte granar.
Ringlek.
Jag tyckte årets armband var rätt fula. Jag gillar inte färgen. Alex tyckte de var rätt fina. Jag vill ha rosa. Då blir jag glad. Way out West t.ex.
Sen lite The Radio Dept. Lite tråkigt. Men efter The Embassy igår är ändå allt ljuv musik för öronen.
Sen spelar David. Det är ju alltid lika fint.
Badbollsaktion.
Laakso heter bandet.
Sen fångar min öga ett par fin fina sneakers som jag vill ha. Nike.
Och jag hittar ett par andra fina sulor. De ser väldigt nya ut, sulorna. Ingen smuts alls.
Sen lite mer Laakso.
Snygg Lasse.
Såpbubblor.
Sen kom akten akten.
Bonde do Rolê.
Pedro. Intensivare än intensiv.
I Brasilien har man sex med palmer. Det är sant. Glöm inte var ni hörde det först.
Palm-dubbel-macka.
Det är så svårt att återge känslan i bild. Men känslorna är ungefär som bilderna är suddiga. Intensiva, brinnande, superaktiva…
Pepp.
Minst!
Sen råkade tröjan visst gå sönder och det var den lugnaste stunden på hela konserten.
Babaj, see ya soon!
Sen var jag jättehungrig och åt en vegburgare. Igen. Jag tycker det måste ske en förändring av festivalmaten i Sverige. Man kan inte ta 75kr för en vegburgare och 50 kr för en cider. Det blir en måltid för 125kr. Det är… fan dyrare än att käka ute på lite bättre än burgarställen. De serverar ju en burgare som Max slår med hästlängder.
Sen kom huvudakten. bob hund. Jag har inte sett dem sen december 1998 i Gävle. Snökaos. Sjömanskyrkan. Kärlek.
En gigantisk högtalaren, en spenslig man, vita kläder från topp till tå, sidenhandskar, pärlhalsband. Ska du häng med?
Upp, upp, upp…
bob hnud.
Som en… sån där… liten sak.
Heja heja!
Det är så fint att vifta på micken. Brett Anderson, Thomas Öberg… listan kan göras lång, jag väljer att bara ta upp de två bästa.
Jo.
Sen slog han sönder en stol.
Och sen lekte han med en pinne. Det verkar vara roligt.
Man kan lätt tro att det är slut på konserten nu.
Det är det inte.
Nu är det slut. Naket.