080808

Postatat Friday, August 8th, 2008 kl 12:00 pm i kategori: Bed-view, Mat, fika, dryck, Musik, Människor, Utgång, Vänner. Följ kommentarerna med RSS 2.0 feed. Trackback.

När vi kom hem från Uppåt Framåt bäddade jag min säng på Maria och Magnus (inte ngn som nämnts igår, utan en tredje!) golv.

Och sen mina vänner, sen började det. Det som vi lest land och rike runt för att uppleva: Way Out West.

De första jag träffade var Thomas och Helena (som för dagen kommit på en ny grej för alla bilder på henne, en spontan hejning med handen), bättre start får man inte.

Första bandet ut för mig blev Iron & Wine.

Bättre närbilder än så här fick jag tyvärr inte. Skam. Men Sam Beam levererade som vanligt mkt bra musik.

Sen blev det mat. Tyvärr hade vegburgarna redan tagit slut fast klockan bara vara 16 och området varit öppet i 4h, så det blev tzayspett som inte var så där jättespännande men de mättade iaf.

När man köpte många glas fick man ett stort papper att bära dem i. På ölområdet vid Linné mötte vi Lotta, Martin (utanför bild), Magnus (utanför bild), Jonas och så Marias fina blå gummistövlar, Maria själv var i Österfärnebo. Nej, jag skojar bara. Hon var i stövlarna. Jag är så rolig.

Franz Ferdinand bjöd som alltid på trall och lite pepp, på Flamingo.

De spelade precis som man ska på en festival, massa med gamla godingar som alla kan!

Sen kom Okkervil River till Linné.

Lite för renrakat för mig.

Men det är klart det svängde lite här och där ändå.

Tyvärr kommer jag mest minnas dem för att jag fick ngr fina bilder. Musiken gled mig förbi och efter halva konserten gick jag och satte mig med Marias vänner Lisa och Jens i gräset utanför istälet.

Sen stod vi på ölområdet och jag kikade bakom mina föräldrar den här helgen, Maria och Magnus, på The National som var rätt mediokra, ungefär som de är på skivan.

Efter lite häng blev det vila under det stora trädet vid Flamingo. Det passade sig då Grinderman skulle spela där och Nick Cave är ju ändå het.

Ja, ni ser ju. Jag fick sällskap under trädet av Jens, inte Marias Lisas Jens utan min Jens.

Sigur Rós. Det blir inte sötare än så här.

Finstämt, finsett och fint.

De hade fina bollar hängandes på scén.

Kung Arthur spelar trummor.

Bollarna kunde ändra färg.

Spela gitarr med violinstråke var årets grej på Way Out West.

Jag som hade hoppats på att få lite närhet på Sigur Rós fick nöja mig med att studera nacken som stod framför mig. Som ni ser var den rätt fin.

Sen avslutade de konserten med mkt vitt vitt vitt.

Sen kommer konserten alla pratade om innan. Broder Daniel.

Det här är vad Henrik Berggren ska ägna sig åt, sjunga och inte prata. Han har förvrängt sin dialekt så mkt att det nästan låter som att han stammar eller har talfel. Det är bättre att stamma eller har talfel på riktigt än att lägga sig till med det.