080714


Klockan är strax efter midnatt och mörkare än så här blir det inte mina vänner. Och vilken vacker vy jag har från mitt sovrumsfönster.


Så här fint har jag det när jag drör för gardinerna också. Jag njuter för fulla muggar.


När jag sedan vaknar på morgonen äter jag frukost ute. Som duk har mamma använt en sån där knyta-fast-barn-på-ryggen-tygbit-från-Eritrea som hon fick när jag föddes.


Sen lurar jag mamma att åka med mig på utflykt till min barndoms sommarställen. SSAB-stranden har fortfarande kvar sitt hus. Det var gigaaantiskt när jag var liten. Nu är det bara ett hus. Så mkt mer spännande allt var när man var liten. Man känner sig lite snuvad på verkligheten som semivuxen.


De håller även på med nymodigheter numer, som badtunna.


När vi ska åka därifrån stöter vi på en vinterskrudad ren. Vad varmt måste det bli vissa dagar.


Sen åker vi till hamnen och verkar hitta ett suicide note för knott.


Sen tittar vi på vår udde från bryggan i hamnen.


När vi åker hem åker vi först över till “andra sidan” där jag lekte med Annika i den här stugan när jag var liten. Undra vad Annika gör idag.


Sen säger jag hej till Cooper.


Jag råkar somna i solen i en timme. Som tur är brände jag mig inte. Jag brukar annars bränna mig på två sekunder, dvs lika mkt som det är kvar tills sekundvisaren pekar på tolv.


För att avsluta en fin dag går jag ner till stranden. Östens holme glimmar som guld i solen.

Om du säger ngt får du en bit choklad