080125


När man öppnar sina garderober händer det att de invaderas direkt. Två stycken. Som sig bör.


Vanten har ramlat ner på marken. Den är fin.


Jag går på bandet… Det är jäligt jobbigt! Jag har nog aldrig varit så slut i kroppen som efter det… jo, men ändå. Jag försöker få er att förstå hur satanistiskt sjukt galet jobbigt är. 30 ynka minuter som varade i ett halvår och var så tunga och hemska att jag ville slänga bort mitt träningskort.


När jag kom hem insåg jag att jag måste städa lite. Jag nyser. Min mamma säger att jag måste vända håll på sängen. Det är svårt med en stor säng, två katter och bara mig själv i människoväg att tillgå.


Man får mecka lite hit och dit. Svettas och stånkas.


Sen fäller man ner den, vänder på bäddmadrassen och dammsuger den innerligt. Och så är det klart.  Och man är trött i hela kroppen, mer trött än man var innan. Ja, det är tydligen möjligt.


Sen sitter man i sängen istället för att ligga med datorn på magen och så kommer storkatten och lägger sig och gosar ihop sig bredvid en och man blir nykär.


Eftersom jag har en sjukt tung dag passar jag på att handla och på vägen hem hittar jag en fin stolpe. Det här är ett bevis på att man kan ge en illusion av midja fast man är helt rak. Och inte då en illusion av en kurvig midja utan vi har en inprogrammerad grej att skärp betyder midja. Så man kan nog lura ögat lite.


När jag väntade på bussen satt jag på det här.

Om du säger ngt får du en bit choklad